Tjock!?
Postat av Clara | 2012-06-08 @ 22:42:23 | Patricias inlägg | Kommentarer (9)
Jag får alltid ångest när jag äter onyttiga saker. Vet inte varför men det är väl i och för sig bra för då kanske jag inte äter det lika ofta.......... men vänta... jo det gör jag -.-' Men jag SKA sluta! Vill inte bli tjock :O
Jag vet inte om det är rätt ställe att prata om sånt här. MEN vi är ju alla tjejer (de flesta av er) och jag vet att många tjejer har nog lite samma problem som jag. Att man måste vara snyggast, smalast och bäst. Och kroppen är ju så jävla viktig. Jag har problem och det vet jag själv om. Jag får ångest om jag äter onyttigt men ändå gör jag det. Jag tränar mycket utöver ridningen enbart för att bli smal och tränad. Jag brukar skita i att äta vissa mål bara för att jag tror att jag blir smalare. Men det värsta är att jag alltid tänker på mat och vad jag ska äta. HELA TIDEN! Det går inte ur min hjärna.
Sen ibland försöker jag intala mig själv att det spelar ingen roll hur man ser ut. MEN JAG KAN INTE SLÄPPA TANKEN AV ATT JAG MÅSTE BLI SMAL!!!!!!! *tvångstankar*... jag kan inte hjälpat... går inte att sluta!
Jag har inte anorexia för jag äter. Men jag har problem precis som fler tjejer har. Jag har tvångstankar och ångest. Jag vill bara vara nöjd med min kropp??
Jag vet inte varför jag skriver det här nu. Det här har jag inte pratat med någon med om förut. Verkligen ingen alls! Vet inte vad ni kommer tycka. Jag skriver bara. Nu måste jag sova.
Nu är frågan.. vågar jag publicera? Jag har setat en 10 min nu och hållt knappen på "Spara och publicera" och läst om det jag skrivit flera gånger. Nu klickar jag.....
Jag vet hur det känns och jag förstår dig. Dock gav jag upp för ett tag sedan då jag mådde riktigt dåligt och det var inget annat som hjälpte förutom mat och godis. Jag försökte samtidigt sluta röka och det ska man inte göra om man mår dåligt för då ökar sockersuget ÄNNU mer. Men man får må dåligt, man får ha tvångstankar, bara det inte går för långt. Jag har en väldigt nära vän som har lidit av anorexia, en hemsk sjukdom men hon kom ur det. Jag har en pojkvän som älskar mig hur jag än ser ut men jag själv mår illa när jag ser mig själv i spegeln, jag själv står knappt ut av att titta på mig själv, men till skillnad från dig gör jag ingenting åt det. Jag kan inte pga olika skador sedan är jag otroligt lat, så jag får skylla mig själv. Men du som kan och framförallt GÖR saker för att hålla dig i trim, du ska inte ha dåligt samvete. Även fast vi inte känner varandra så kan du alltid vända dig till mig om det är något du behöver ventilera om, jag vet hur det är att må skit och verkligen tro att allt är över. Du kan även mejla mig om du vill ha det mer privat, bara om du vill alltså. Men du ska veta att det är humant att må dåligt!
Hej! Jag tycker det låter som du har samma "problem" som jag. Och jag har precis accepterat att min kärlek till mat är större än viljan att gå ner i vikt. Så är det bara och jag har landat i mig själv nu pga det. Tro det eller ej men det är inte hela världen att ha kurvor.. mer att älska vet du!!
Patricia!
Jag förstår dig helt och hållet! Jag har haft (och har fortfarande) en ätstörning. Inte anorexia eller bulimi utan bara en ätstörning. Jag får ångest och blir arg på mig själv när jag äter onyttiga grejer men precis som du kan jag inte låta bli! Har också en massa tvångstankar osv, men det har blivit bättre nu. Innan tyckte jag att jag var jättetjock och jag slutade att äta helt och hållet. Gick ner 10 kg på en månad och jag mådde pissdåligt!! Frös, låg bara i sängen, sket i skolan och massa annat. Sedan fick jag lite hjälp att inse att man måste äta och att mat är viktigt. Jag har ju alltid vetat det men jag nådde en punkt då jag trodde att jag skulle dö för att det ända jag tänkte på hela tiden var mat, mat, mat!! Så då släppte jag det helt, men det blev ju som sagt inte bra. Jag gick och pratade med en psykolog på en ätstörningsklinik och han fick mig att inse en massa bra saker som jag inte visste om kroppen och maten innan, superbra! Sedan dess har jag fått en annan syn på mat, godis, vikt osv. Jag har lärt mig att tycka om min kropp och accepterat hur jag ser ut. Jag väger normalt för min längd och min ålder, och då mår man så mycket bättre!
Man ska självklart inte äta onyttigt VARJE dag, men man kan äta godis minst en gång i veckan utan att gå upp i vikt ett endaste dugg. Och så ska man ju självklart äta med måtta, inte för mycket. Blir man godissugen mitt i veckan, ta en frukt, bär eller frukstsallad :)
Jag är ganska onyttig av mig men fösöker att hålla mig till att bara äta godis på fredagar och lördagar och inte att vräka i mig. Sedan ska man äta på regelbunda tider. Jag äter 3 - 4 mål om dagen. ALLTID med 4 timmars mellanrum, då blir man inte "uppsväld i magen" och kroppen lär sig när den får mat och inte får mat och då mår man mycket bättre både psykiskt och fysiskt. Man ska också dricka mycket vatten varje dag för att kroppen ska må bra.
Jag har lärt mig så otroligt mycket utav psykologen som är speciliserad på ätstörningar/mat/träning. Rekommenderar det verkligen. Jag har inte alls lika mycket ångest och tvångstankar längre vilket är JÄTTESKÖNT!
Hör gärna av dig om du vill ha mer tips eller hjälp med detta :)
Kramar!
förstår hur du känner.. men du ska veta en sak. Du är ju hur smal och snygg som helst :O Du behöver verkligen inte gå ner ett kilo mer. Herregud, du har ju perfekt kropp, jättefint ansikte och allt det andra! Det är inte ens snyggt att vara smal som en pinne, det är snyggare att vara normarlstor. Du behöver VERKLIGEN inte banta eller något. Träning är en sak, det gör man för att bygga muskler och kondition. Men snälla, ät som vanligt för du har ju redan perfekt utseende.. Du är INTE tjock, kom ihåg det fina du!
Din kropp är ju jätte bra som den är! :)
Det är som det är jag som skrivit det, kan acceptera min kropp & kan känna mig nöjd (tvinga mig) men sedan så börjar jag tänka "om jag blir tjock på 165 cm så blir jag för stor för min ponny?) Usch önskar att allt var enkelt..
hej fina du!
kände igen mig i det du skrev, och har alltid tänkt om det bara är jag som tänker så.
MAT, jag älskar mat, och godis, och har så svårt att ta måttliga mängder,. När jag ätit något, behöver inte ens vara onyttigt, så kan jag få ångest. "har jag gått upp i vikt", "åhnej, mina lår ser större ut" osvosv. jag har inte heller anorexia, men jag har ett problem, och är rädd över att jag kommer få anorexia i framtiden, då jag för några år sen inte åt alls. Just nu mår jag superbra, och väger inte ens 40 kg och är 15 år...ändå är jag superrädd att jag ska gå upp flera kg, men andra folk säger att jag kan gå upp 5 kg utan att det skulle göra något, men de vill jagg VERKLIGEN inte göra.....
Vill bara säga att du behöver inte vara rädd att bli tjock för även om du skulle bli det så ska ju riktiga kompisar och familjen älska dig för den du är! <333 Hoppas du mår bättre. Tänk inte så där tänk istället: Vad är det för fel på att vara tjock? Okej man kanske inte vill det för man blir klumpigare osv...
Många kramar: Jennie <33
vem faan tror du att du är ,du bloggard etta för uppmärksamhet ,det finns säkert 100 pers som sagt att man ska va nöjd med sin kropp till dig men lyssna då för fan,du är säkert as smal men du vill bara ha uppmärksamhet jävla fjortis unge
